Så är vi tillbaka. Vi lämnade ett kokande Sydney, det var typ 40 grader den dagen vi reste, drog jeans och tröjor på oss, svettades på flygplatsen och förberedde oss för ett vintrigt San Francsico. Landade dock till...mera sommar!Hurra! Det har varit soligt och varmt här sedan vi kom hem, jag har sprungit omkring i mina små sommarklänningar och malligt visat alla min solbränna. Kaffe på balkongen, vackra skära solnedgångar och t o m strandbesök i bikini på Stinson Beach har hunnits med.Ganska ovanligt för San Francisco i februari, det kan jag lova (Bara en galen man badade i det 12 gradiga vattnet dock och ja, han var från Australien).Plötsligt var det inte alls så jobbigt att vara tillbaka som jag trott!
Nåja, innan ni slutar läsa det här och bläddrar vidare till nästa blogg, för vem vill sitta och läsa om människor i värmen, när man, som många av er, sitter norr om ekvatorn och fryser, så kan jag lugna er med att så där skönt är det inte längre. Igår tog sommaren abrupt slut. Istället blev det plötsligt storm. Inte en sådan där mesig sak som vädergubbarna här kallar storm, vilket vanligen innebär att regnar i 20 minuter och sedan är det över. Nää, det blev faktiskt ett rejält oväder, bilen höllt på att blåsa av vägen när jag körde över Golden Gate Bridge igårkväll, för att undervisa på Skandinaviska skolan och inatt vaknade vi av att det regnade in från vårt sovrumsfönster och vi fick sätta plastskålar i hela fönsterkarmen...I’d rather be surfing, det måste jag säga...
Annars är det ganska lustigt det där med vinden. Jag kan vara varsomhelst i världen, börjar det blåsa, så känner jag mig bara såå hemma. Indiska bergsbyar, en vietnamesisk tågstation eller en nya zeeländsk nationalpark, var jag än är, när vinden drar igång fylls jag av ett ganska behagligt litet lugn! Det är då man vet att man är skåning. Det framgår solklart att man vuxit upp i detta platta landskap, där vinden river och sliter i en sommar som vinter, man har cyklat till skolan i motvind och mirakulöst nog cyklat hem samma dag i samma motvind för då hade vinden vänt! Man har spelat fotboll i den, man har sprungit i den, svurit åt den när den skapat enorma snödrivor och blåst genom märg och ben en vinterdag, och älskat den, när den en varm sommardag, skapar vindsus i farmors björkar. Vi är alltid lite tilltufsade av vinden, vi skåneungar, alltid lite rufsiga i håret.” Det är ändå alltid samma himmel överallt”, skaldade Hyllander på sin tid. Här, på Pias planet, är den där vinden ganska internationell den också!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar