-Min äldsta elev var 88 år och hade prövat allt annat, surfing var sist på hennes lista. Min tyngsta elev vägde 180 kg. Efter två timmar med mig stod de upp på brädan.
Så säger Bowie. (Yeah, just like the singer) Han är typ 21.Max. Och sååå söt med sitt halvlånga solblekta hår och pepparkaksbruna ögon! Snabbt överslag. Är jag 88 år? Svar: Nej, inte än. Väger jag mer än 180 kg? Svar: Nej, inte än. Betyder det att jag borde kunna stå upp på brädan efter två timmar? Svar: Nej. Absolut inte. Bör jag anmäla mig till denna kurs iallafall? Svar: Yepp!
Bakom mig hör jag hur min aussie make suckar. Högt. En snabb blick på Bowie och han vet att slaget är förlorat. Den här gången kommer jag verkligen att göra det. Efter att ha tjatat om surflektioner i massor med år, har min tid äntligen kommit. Det har Bowie på Noosa Longboards i Queensland sett till. Jag veet att ha står där bakom disken för att dra in “suckers” som mig. Smart affärside, för det funkar. Jag har en känsla av att jag inte direkt kommer att vara den enda tjejen där på stranden imorgonbitti som har anmält sig till lektionen p g a ett par pepparkaksbruna ögon.
Snabbt skriver jag ner mitt namn på listan och halar upp kredikortet. Maken suckar igen.
Han minns säkert alla mina tidigare problem med koordination och smidighet. När jag för massor med år sedan tog mitt dykarcertifikat i Thailand, var dykningen i sig inget problem. Att komma i och ur vattnet från båten var. Det tog mig minst tio minuter varje gång. När jag började åka skidor insisterade jag länge och väl att det var fysiskt omöjligt för mig att vända mer än åt ett håll, och höllt på att försvinna ut över pistkanten varje gång jag var tvungen att göra en högersväng. Och mina äventyr i skidliften är ett kapitel för sig. Allt detta, tillsammans med katastrofala danslektioner och aerobicsklasser, där lärarna hintade klart att det kanske var bäst om jag inte kom tillbaka nästa lektion, väljer jag att glömma. Imorgon ska jag lära mig surfa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar