"Those who wander are not necessarily lost" -J.R.R. Tolkien

söndag 15 januari 2012

Såååå Sydney

Ooooohhh ooooohhhh aaaaaaahhhh ahhhhh! S brukar säga att det var avsaknaden på fåglar som kvittrade och lät som “riktiga” fåglar enligt mig,  som drev mig från Australien, och kokkaburran som sitter utanför mitt fönster påminnner mig om att han nog delvis hade rätt. Den låter ungefär som en orangutang som sitter fast någonstans, och det är tur att den är så himla söt den där lilla rufsiga fågeln, annars hade den nog varit utrotad vid det här laget! När man vaknar till det varje morgon i nästan sex år, är det inte alltid lätt att vara så där himla pro-Aussie. Fast rasslet från palmerna utanför vårt fönster kan jag aldrig få för mycket av, och solen och värmen funkar ganska bra de med. 
För hettan ligger som vanligt på. Så förunderligt hemvant, och ändå så länge sedan.I torsdags lämnade vi svärmors hus och västra Sydneys röda tegeldjungel och drog till Watsons Bay för lite ostron och räkor på Doyle’s. Jag tappar alltid andan lite ner jag först skymtar stan från vattnet, den riktigt gnistar i solljuset och det är en svårslagen siluett, det är det. Lite fotplask på stranden och passionsfrukt sorbet och så var dagen fulländad. Såå Sydney! 
Ikonen Bondi beach lockar som vanligt, och det blev lunch på the Icebergs, bikinishopping i favoritaffären Bikini Island, något som bara riktigt modiga eller vansinnigt dumdristiga damer ger sig på så här bara ett par veckor efter julmaten. Jag tillhör givetvis den förstnämnda kategorin och drog in magen och slängde fram Visa kortet. Den är blå och urläcker. Bikinin alltså! Eller kommer åtminstone att vara det i sommar när min nya Beachbody 2012 är färdigtrimmad ! Ha! 
Sedan drar vi ner till stan och gör den obligatoriska turen runt operahuset, tar ett glas immigt vitt  och kollar på det vackra folket som hänger där i operabaren. Bakgrundsbilden där är inte fy skam, Sydneybornas älskade “klädhängare”,Harbour Bridge, med två gigantiska flaggor på topp, och så Utzons flytande “skepp” med alla sina kaklade segel. Manly färjan pinar fram och tillbaka över bukten, och ljudet av musiken stiger allt högre i sommarnatten. Det är sommar i Sydney. Sååå Sydney. 

1 kommentar:

  1. Det är häftig att så många städer du kan kalla " My hometown"!
    Pia, som vanligt gillar jag dina kåserier och kan höra din röst när jag läser dem. Ha en underbar semester, vännen!! Hälsa S!

    SvaraRadera