Sommar

Sommarlov. Det måste vara världens vackraste ord. Tillsammans med Junibacken, kanske. Vem vill inte bo där??? Men sommarlov...Smaka på det. Det smakar hallonsaft! I farmors hamock som stod under björkarna i hennes trädgård i Blekinge. Eller körsbär som plockades i ett stort, sagolikt klätterträd på en gård någonstans på Österlen. Visst var det bara bäst när man satt där på skolavslutniningen och sjöng Den Blomstertid nu kommer så där vansinnigt högt och falskt! Och man visste att man hade 10 veckor av total frihet framför sig....Bliss och lycka. Vilken glass skulle bli GB gubbens stora hit detta året? Flirt, Nogger eller 88:an? En sommar fanns 89:an också, med jordgubbs smak tror jag...Den varade sorgligt nog inte länge...Det var innan Magnum gjorde sitt segertåg över världen och numera tycker jag nästan att alla pinnglassar smakar nästan likadant...Hmm...Förrutom Piggelin då förstås! En svensk klassiker! Fast det är inte glass förstås...

När mina elever på skandinaviska skolan uttalar det där magiska ordet, sommarlov, så låter det nästan som summerlove....Och det går ju också bra. Steget mellan sommarlov och summerlove är, om man har lite tur, inte så långt...Minns varma dagar i juli nör man cyklade ner till Ribban, för att förbättra den åååhh så viktiga solbrännan...Vid T-bryggan skulle man ligga, där låg grabbarna som spelade i MFF, och de var coolast i stan.... Minns att jag väldigt solbränd på ryggen jämt, man måste ju ligga på magen och spana... Och så drog man in magen när man gick där på bryggan i sin nya bikini från JC...Eller åtminstone gjorde jag det... Och så sommarkvällar, i vita kläder på Cafe Savoy..Sommartider, hej, hej, sommartider sjöng Gyllene Tider och vi sjöng med... 

Det blir sommarlov på Pias planet i år också. Som de senaste typ tio åren ska jag tillbringa ett par veckor i Skåneland och Ystad sandskog...Lata dagar i hängmattan med svenska deckare och sommarpratare på radion. Henke Larsson ska prata and I am soo there, Henke, klistrad framför radion eller datorn eller vad det nu blir... Och Barbro Osher, som är den svenska generalkonsulten här i San Francisco ska vara med också. Ska bli kul att höra vad hon säger om min stad... Med Falu rågrut, räkost på tub och med lite tur, Saltkråkan på TV så blir det sommarlov i år också! Och så lite öliv i Grekland efter det. Inte tio veckor, men fyra riktigt lata, och det känns lyxigt det med. Läste någonstans att det inte är för sent att göra lyxkroppen redo för Beachen 2011, men jag vet inte, det känns nog ganska kört för min del.....Får nog satsa på sommaren 2012 istället, det känns mer realistiskt! Dessutom är det något fel på luftfuktigheten i min garderob, ALLA mina shorts har krympt. Vad är det egentligen för kvalite på kläderna nu för tiden??? Kanske skippar att springa fram och tillbaka på bryggan i sommar,  men dra in magen, det får jag allt  göra i år också...  

I mitten av augusti är jag tillbaka här igen! Ha en alldelles ljuvlig sommar allihopa!

Midnight in Paris

Satt i biomörkret häromkvällen och mös.... Woody Allens Midnight in Paris, popcorn och Pia. Vilken kombination! Paris -oh la la ! Vad kan man säga om den stan som inte redan sagts? Inte mycket...

Det var hit jag reste på min första riktiga utlandsresa, jag var 17 år och hade slitet hela sommaren på leksaksavdelningen på B och W stormarknad, för att få ihop pengar. En hel vecka var jag och kompisen Å där. Förresten var det nog min första flygresa också. Säkert svårt för dagens charter genaration att förstå som flugit till Mallis sedan vaggan. 17 år och oflugen! Minns fortfarande hur jag stod utanför vårt hus i Malmö när jag var typ sju och tittade upp i himlen och såg flygplanen skapa vita flygmoln där uppe. Och jag undrade vart dom skulle.....Jag ville också...Bort framförallt. Redan vid sju års ålder. Förlåt Malmö, men jag är verkligen inte född i rätt stad. Och det är väl varken ditt eller mitt fel. Framför allt inte mitt.

Men den där veckan i Paris fick jag föstås en blodad tand. Loppis i Montmartre, utsikten från Sacre Couer, vi sa bonjour till Mona Lisa och drack Cafe au lait långt innan den lavinen startades  i världens alla Starbucks. Vi tyckte vi var världens fashionistor när vi köpte knickers på Gallerie Lafayette (och blev förstås skitsura när man kunde köpa dem på NK två veckor efter det att vi hade kommit hem) Och så minns jag att jag hade vit höghalsad spetsblus... den hade jag på mig när vi stod framför Eiffeltornet första gången och jag liksom tappade andan. Ingen var väl så världsvan som jag när vi flög hem. I had seen the future and it was called PARIS! Klart att jag skulle flytta dit. Gärna bums och nu, och det var Å helt med på. Och ut i världen gick vi, efter studenten sågs vi i princip aldrig mer...Such is life and hey we’ll always have Paris!  

Och det tog nästan 15 år innan jag stod där framför Eiffeltornet igen. Livet, och andra länder kom liksom i mellan. Och jag tappade andan igen, men denna gång för jag var så himla arg. Men vad trodde jag egentligen skulle hända när man som jag, hade gett sig iväg med 60 tonåringar på en buss genom Europa, utan att ens veta namnet på dem? Vi var på väg på språkresa till Isle of Wight och stannade i Paris på nedvägen. Nu stod jag vid Gustave Eiffels vackra byggnad med 55 av eleverna, som dykt upp exakt när de skulle... Var de andra fem höllt hus visste ingen, men jag hittade iallfall en förskrämd liten med- mig- är- det- ordning-och reda- tjej som visste exakt vilka elever som saknades.

-Det är Fredrik, Pontus, Johanna, Anna S  och Sara, pep hon. En svag minnesbild började krypa fram...Hm..jo jag visste nog hur de såg ut...Kan ju vara trevligt att kunna beskriva dem för franska polisen. Vous-etes...blonde! Oui, all of them!  En halv timme senare kom de släntrande....-Öööhh, vi glömde bort tiden, hörru.....

Vid det laget var jag så arg att jag höllt på att spricka och skapade en speciell turiskattraktion i sig när jag stod där och vrålade på dem tills jag var lila i ansiktet. What part of four thirty did you NOT understand? Nu har bussen gått så nu får vi simma till England. Do I look like I am kidding? Har ni med er badbrallor eller...????  


Vi slöt fred så småningom, någonstans över engelska kanalen tror jag...Hmm, förlåt Pia, det var ju lite dumt , men vi var ju i Paris....Och jag sa att det var kanske lite dumt av mig att bli så där jä..drans arg, men ..vi var ju i Paris!  Men härlig blev sommaren i England efter det och vi grät en skvätt när vinkade adjö vid flygbåtsterminalen i Malmö, tre veckor senare. Bye, kids!  Glöm inte era oregelbundna verb och att s sitter på dass i tredje person singular och kom ihåg att engelska är kul! Hey, we’ll always have Paris, vrålade P när bussen drog iväg, och han lät nästan lite som Colin Firth faktsikt!  Och jag vinkade och tänkte att jag nog hade gift mig med P om han hade varit typ 15 år äldre. Men nu fick väl Colin duga då..

År 2009, vandrar jag återigen genom Paris en ljummen kväll. Det är tidig höst, september, och vi har just avslutat en härlig middag på en urmysig liten restaurang någonstans i Paris. Nu ska jag hem till mitt hotell och som den gentleman D är så följer han mig. Vi går sakta genom stan och trots att D nu måste har bott här i 15 år verkar han fortfarande begapad i sin stad.  Notre Dame ligger runt hörnan, och där La Tour Eifel. Blir lite andlös igen..Som vanligt alltså, Paris tends to do that to a girl...Och så D, som gör kvällen perfekt där han går och pekar och berättar. Söt är han. Förstulna blickar från vackra fransyskor, och jag ler lite för mig själv

 Jag tänker på just denna kväll när jag sitter där i biomörkret och tänker att jag måsta maila D och berätta om filmen och att han måste se den. Ett e-mail skickas den natten, snabbt och kort, it’s been soo long, and go and see Midnight in Paris..Dagen därpå ringer han. Från Paris. Jag kan nästan känna doften av croissanter genom telefonen.

-I saw the movie. It was filmed in the same restaurant I took you to when you were here. When are you coming back?  I still have our picture on my fridge.

-Soon, säger jag. Soon. Until then, I’ll remember Paris.

På kvällen berättar jag för maken  om dagens samtal. 

-Åhh, det var så kul att höra hans röst, suckar jag. Tänk att han ringde. Så himla gulligt! Och tänk vilken elev han var! Som en svamp, han mindes allt!

-Visst sa S, lite lagom intresserad. Har han någon ny pojkvän då?

- Still singel, sa jag...Tycker han borde var kär jämt när han bor i den stan...

Cranky

Jag är sur. Och jag vet inte varför. Men ilskan kliar i hela kroppen, irritationen sliter i mig, jag känner mig gnällig och grinig och sitter bara här och väntar på att S ska öppna munnen så jag kan ryta till. Jump down his throat. Sparka till en möbel, slänga luren i örat på någon...Hm...Det kan man ju inte göra längre, kom jag just på ....Att trycka på off-knapp har ju knappast samma effekt. S står i köket och lagar mat.

-Vad lagar du?

-Kyckling

-Hade vi inte det igår? ( I told you I was cranky). S säger ingenting. Lyfter inte ens på ögonbrynen. Han är smart. Han vet att jag är på krigsstigen, det känns på hela stämningen i rummet och han tänker inte ge mig tillfredsställelsen att bita tillbaka.

Jag kastar ut betet igen.

-I really don’t know what to write this time, suckar jag. Jag håller andan. Får jag napp? Svarar han? Yess!

- Så där säger du varje gång, sa S. Att du inte kan komma på något. Och fem minuter senare sitter du och skriver massor.

-Nä, men inte idag. Jag kan INTE komma på något. Det har ju inte hänt något. Jag tror att vi måste flytta.

Brunch med Yoda

-Så att du har något att blogga om...

-Ja, just det. Everything for the art.

-Skriv om varför vi bor här i USA.

-Det har jag ingen aning om...Just idag tycker jag folk här är helt knäppa. Fattar vekligen inte varför vi bor här. Whose stupid idea was this move anyway? Det är det jag säger ju. Vi kanske måste flytta..Have we not stood here like trees in the ground long enough, sa någon som hette Whitman...Helt rätt.... Jag håller ju på att ruttna bort!

Häromdagen berättade jag för maken om en artikel jag läst där skribenten hävdade att allting sker i 7 -års-cyklar. Alltså alla stora förändringar kommer efter  sju år....Man lever sitt liv,arbetar, pluggar och bor. Efter sju år inträder ofta en stor förändring, kanske blir det nytt jobb, giftemål, barn, ett eller två.  Sedan trampar man på i sju år till, och sedan är det dax för nästa omgång av förändring. Typ flytt till ny stad, nytt jobb, skillsmässa eller vad det nu kan vara. Här i USA pratar man om the seven year itch, när det gäller förhållanden. Tydligen är skillsmässor vanliga efter just sju år, vilket skulle förklaras av just den här teorin Jag tyckte det lät intressant, S skrattade så mycket att han höllt på att köra av vägen när jag berättade det för honom. 

-Den där skribenten har absolut aldrig träffat dig, frustade han. När har du någonsin gjort något i sju år? Hmm... Jag minns inte riktigt...Men i Malmö bodde jag i mer än sju år, det är jag nästan säker på... Without change there would be no butterflies. Jag vill gärna poängtera det. Det läste jag på en skylt häromdagen och jag tror att det ska bli mitt nya motto!

-Men hallå! Jag har fortfarande inget att skriva om...

-Skriv om vad vi gjorde i helgen...

-Nä men vi gjorde ju inget.....

-I fredags var vi på the Seahorse och lyssnade på Steves band, i lördags var vi på en early bird midsommarfest och idag käkade vi brunch i stan på Presido.. Och du har inget att skriva om....??? 

Hm.. Det var attans vad aktiva vi har varit denna helgen..Kan inte riktigt minnas allt detta...

Söndagspromenad runt Presidio

-Nää. Fortfarande. Ingen. Inspiration.

-Skriv om filmen du såg häromkvällen. 

-Den var kass.

-Eller vädret. 

-You are grasping at straws.

-Vår kommande semester.

-It’s been done. 

-Det här samtalet?

-Hmm...

             ----

 Fem minuter senare.

-Pia, maten är klar.

Utsikten från Midsommarfesten på Spinnaker

-Mmmm....Jag skriver...Blev det kyckling, sa du? Gud va gott!  Ska vi käka på balkongen...??? Det är ju så vackert nu. Tänk vad vi bor bra här.... 

What's on your bucket list?

-Hey Pia, why did you pick to go to Greece this summer? Is island hopping in the Greek archipelago on your bucket list?, sa min kompis B när vi satt nere på Cafe Acru här i Tiburon i förra veckan  Jag förlitar mig helt och fullt på B när det gäller att hålla mig ajour med alla nya uttryck och trender som dyker upp i detta massiva land. Trots man, barn, två katter och ett heltidsjobb lyckas hon alltid veta vad som är på g. Den här gången visste jag faktiskt vad hon pratade om vilket inte alltid är fallet.  

För i princip vart och varannat magasin som jag kollat i under det senaste året, så har just uttrycket bucket list dykt upp i alla möjliga sammanhang. "Going to Antigua should definitely be on your bucket list" och "An afternoon in this shop is on every shopoholics bucket list." Vad är då en hinklista, eller som vi skåningar skulle säga spannlista? Ja, som ni redan hör så funkar det alltså inte så bra om man översätter ordagrannt. Men det kommer från uttrycket “to kick the bucket” vilket alltså betyder att lämna detta jordeliv eller trilla av pinn, som min farmor skulle ha sagt. Så saker och ting som du har på din bucket lista är saker som du vill göra innan du dör, på ren svenska.

Nu tycker jag förstås att media har tagit det här med bucket listor lite väl långt kanske. Häromdagen hittade jag t ex 'Your Sonoma bucket list " på nätet. "101 things you have to do in Sonoma before you die", skrek rubriken. Sonoma är ett urmysigt vindistrikt ca en timmes bilresa från SF, och ett jättecharmigt område verkligen. Jag åker gärna dit, men jag lovar, det finns INTE 101 saker man måste göra där innan man dör, det finns inte ens tio.. Hmm..Kanske en, de gör en urgod Merlot på Ledson Winery som man kanske bör hinna pröva.....  

Snygg liten flagga på min balkong.Idag fyller ju Sverige år!

Men visst, det där med listor är ju alltid lite kul, och en bucket lista, iall sin trivialitet ger ju ändå lite tid för eftertanke. För vad känns så där lite extra viktigt, vad vill man verkligen ha hunnit med? Och min bucket list ser ju naturligtvis helt annorlunda ut idag än vad den gjorde för 20 år sedan. Dels har förstås mina prioriteringar ändrats, dels har jag ju faktiskt haft förmånen att ha gjort många saker som jag velat göra.  Jag kan ju t ex stryka sådana där livsviktiga saker som att ta dykarcertifikat, hoppa fallskärm och prata med kronprinsessan Viktoria för det har jag redan gjort...   Och när man väl har gjort sådan väsentlighetet, vad finns då egentligen kvar? Ganska mycket visade det sig, när jag väl satte mig ner och började fundera.. Nu är jag ju dessvärre ganska enkelspårig, mina tankar går nästan bara till resor och platser som jag vill se....Pias planet, ni vet...    Jag gav Patricia Schultzs “1,000 places to see before you die” till S i julklapp ett år, bara för att själv kunna lusläsa den förstås. Vill knappast kalla den min bibel, men det är rätt kul att bläddra i den då och då. Blev dock lite konfunderad när hon nämnde Stockholms Grand Hotel och Operakällaren som måsten...Hmm...Nu gillar jag ju hufvudstaden, men Operakällaren? Vem sponsrade Patricia, undrar jag ? 

Så efter att ha legat sömnlös nu i flera nätter och funderat på min lista, så voila, är jag redo att delge fem poster på min hinklista. Man kan förstås göra den hur lång som helst,  och rädda världen det vill vi alla göra, that goes without saying, min lista är ju trivial, men det behöver den ju inte vara förstås. Dessutom utelämnar jag saker som t ex att vinna 40 miljoner på lotto eller sitta på läktaren när Sverige vinner fotbolls VM. Det måste finnas lite realitet i det, annars räknas det inte, tycker jag..Inte ens på en bucketlista får man drömma hur mycket som helst!!

Pias hinklista

•  Besöka Machu Pichu i Peru och Galapagosöarna i Equador. (Yepp, en och samma resa , det bör gå att genomföra på tre veckor, jag har kollat) Sydamerika är en stor vit fläck på kartan för mig. Helt tokigt att det blivit så.
• Springa en halv mara (på min gamla lista, skriven i min ungdom stod det förstås ett helt fullt maraton lopp...What can I say? Things change.

• Bo en hel sommar i ett beach house någonstans i världen. Där det är varmt både i luften och havet...Och i ett hus, mitt på stranden, så man har sanden mellan tårna direkt på morgonen när man vaknar...Och i minst två månader, vill jag vara där ....Mmmm..

• Göra en härligt lång resa till Sydafrika, Madagaskar och Seychellerna...Afrika med kringliggande paradisöar kallar ..igen!

• Lära mig surfa! En lektion räknas inte!

Vilka äventyr, stora som små, finns på din lista?