If you don't like the weather, just hang around for a few minutes and it will change. Det säger människor som bor i den här stan och det är verkligen sant. På mindre än en vecka har vi gått ifrån förra helgens söndagsutflykt till stranden till att vakna upp denna söndag till snö på Mount Tam som ligger typ 20 minuters bilfärd härifrån. OK, inga drivor a la Sverige men ganska mycket för att vara här. Naturligtvis måste vi upp och kolla in detta, man blir så där när man inte bor i slask eller behöver skotta bort eländet varje morgon. Här skulle slängas snöbollar!
Så vi kastade oss i bilen på söndagsmorgonen och körde hela vägen upp på kringelkrokiga vägar bara för upptäcka att de hade stängt av vägen till toppen, så att galna californiabor som aldrig kört i snö, inte skulle köra av vägen. Ganska sura körde vi ner igen, men eftersom det plötsligt var så himla vackert väder, snön måste ha smält i en rasande fart, så bestämde vi oss för att gå på hike, i Tennessee Valley, en nationalpark som ligger i närheten.
Vi gick kustvägen, som går ut mot en liten strand, och jag kollade lite förstrött upp på kullarna och plötsligt bara satt hon där och gäspade i solen. En stor vacker puma! Nej, jag menar inte en smart kvinna över 40 som föredrar yngre män, det finns föralldel en del av dem här också! Nää, ett gigantiskt kattdjur, ca 2 meter långt, med skinande blank päls var det som satt där typ 20 meter ifrån oss! Jag höllt på att trilla av stigen i glädjeyran, det hör verkligen inte till vanligheterna att man ser ett mountain lion som man kallar dem här. De är smarta, ganska skygga djur, som livnär sig på rådjur och andra smådjur och attacker på människor är ovanliga. Så småningom lunkade hon iväg, slängde oss en förströdd blick över axeln och försvann över kullen. Sorry humans, I have a lunch meeting with a rabbit in couple of minutes.. Kvar stod vi och bara gapade...
På kvällen satt vi på the Cliff House, en bar nere vid havet och drack Bellissima och kollade in solnedgången och berättade om vårt möte med THE LION för var människa som orkade höra på. Och runt klockan elva, när vi berättade historien för typ tionde gången, och saltat den lite varje gång så där som man gör, så hade vår vän puman vuxit och blivit tre meter lång, engelsktalande och kommit fram och hälsat....The art of telling a story!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar