Jag håller fast i brädan, minns plötsligt inte alls vad det är meningen att jag ska göra och när jag för en tusendelssekund faktiskt minns instruktionerna, så gör jag tvärtom. Och står naturligtvis på näsan. Ut i vågorna igen. Kallsup. Upp på bradan igen . Och igen .Och igen. Hur kommer det sig att man aldrig ser den här delen i surffilmer? Jag börjar sakna Bowie. Borde han inte vara här nu och liksom hjälpa till? Hålla i min bräda och INTE släppa taget! Egentligen är det hans fel alltsammans! Och jag skulle allt gärna vilja träffa den den där 88-åringen! Glömde han tala om att hon var en f d cirkusarbetare eller ? Maken börjar irritera mig våldsamt nu också. Han leker papparazzi där uppe på stranden och vinkar glatt varje gång jag kommer upp till ytan för luft.
-Are you sure I can’t use my knee just to get up, säger jag utmattad till Brad när jag slagit mig fram genom vågorna igen.
-Not in my class, säger Brad. Have you ever seen Kelly Slater doing that? Nu måste jag erkänna att jag inte kollar in Kelly, the No 1 surfer in the world, allt för ofta.Vi umgås inte riktigt i samma kretsar. 'Hade vi gjort det kanske jag hade haft bättre koll på läget. Jag vet knappt hur mannen ser ut, jag vill bara stå upp på den förbaskade brädan
-.It’s just like riding a bike hävdar Brad, och håller tag i min bräda medans jag kravlar mig upp.
-Well, I was on a tricycle for a very long time muttrar jag och det låter faktiskt som om Brad skrattar bakom mig...
Och plötsligt, händer det, på ren trots, för ett par sekunder, står jag plötsligt upp, och blir förstås så exalterarad att jag trillar i! Tjoo hoo!! Vilken känsla! Take that, Kelly Slater! .
-Your getting really brave, Blondie, ropar Brad. Yeah, I ‘m back!
Två timmar, åtskilliga magplask, 52 foto och faktiskt ett par sekundlånga standups senare, så är lektionen slut. Utmattade tar vi oss upp på stranden, och jag undrar i mitt stilla sinne om jag överhuvudtaget kommer att kunna gå imorgon, så mörbultad är jag. Sakta börjar vi den mödosamma vägen tillbaka till hotellet...
På kvällen sitter vi på balkongen på Noosa Surfclub, skuggorna bli långa och den låga solen färgar stranden långsamt rosa.. Jag har varit och köpt min snygga keps från Noosa Longboards , den som jag lovade mig själv att jag bara fick köpa om jag äntligen tog en surflektionlektion. Nu ligger den framför mig på bordet, grå med knallröd logo och jag tycker att den är vansinnigt cool. Maken och jag har slutit fred efter det att han försäkrat mig att jag är den modigaste fru han någonsin haft. Och ja, den enda...Ute i vattnet ligger några surfare och guppar och väntar....Och jag kan förstå att detta blir en livsstil, att jaga detta blå, att mästra dessa vågor...Att flänga jorden runt i jakten på den perkfekta vågen. An Endless Summer..
Så surfcamp i Costa RIca till hösten?? Hmm...Just nu vill jag bara njuta av mitt vin, tror jag ..... Och fundera på hur jag ska komma ur sängen imorgon bitti..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar