Så här var det. Jag låg i det Egeiska havet och flöt runt ett par veckor- juli hade just blivit augusti och det var sommar, verkligen sommar. Sedan kom jag tillbaka till SF började jobba på ett projekt för Apple, blinkade typ tre gånger och när jag vaknade imorse stod det plötsligt november på datorn!! Men va sjutton - hur kan det bli så??? Var tar all denna tid vägen????
Ja, egentligen försvinner den förstås som mest när jag sitter och skumpar ner till Cupertino och Apple till ett projekt som förlängs och förlängs och förlängs....Skulle ha varit i där tre veckor, men tre månader senare, är jag fortfarande där....Och spenderar sisådär en 3-4 timmar i bilen varje dag, är supergnällig när jag kommer hem och förstår road rage så mycket bättre nu. Fast om tre veckor tror jag att det är slut. Nästan helt säker på det! Lite intressant att ha besökt corporate America, även om alla försäkrar mig att Apple inte är sådär typiskt precis. Min tid där har knappast varit typiskt, jag hade just börjat när Steve Jobs avgick och sedan dog någon månad senare. iSad:(.
Annars är det, som vanligt, människorna som är bäst med jobbet. Alla dessa översättare från hela världen, som ett litet miniatyr FN sitter vi där och pladdrar på olika språk och hjälper varandra när vi kör fast. Sån’t där gör mig nästan löjligt rörd, jag vet inte varför.När She-ri från en liten by i västra Taiwan förklarar program för Pia Persson från Malmö. Och så hoppar Örcan från Ankara in och förtydliggar liksom. Go global!
För övrigt är projktet så sekretessbelagt att jag var tvungen att köpa en t-shirt med texten “I went to the Mac campus and that‘s all I can say” i Mac- shoppen. Och så passade jag på att köpa en iPad också. Och så blir det nog en iPhone i nästa vecka. Men jag är INTE hjärntvättad, inte ett dugg!
För övrigt är det alltså då höst i San Francisco. Det är utan tvekan min favoritårstid här. Sisådär en 25 grader varmt, en loj sol från en blå himmel. San Francisco Bay glittrar i solen och fylls med segelbåtar, och plötsligt minns jag igen varför jag valt att bo här. Turistmassorna är borta, och nu är det bara de som verkligen har läst sin guidebok som vandrar omkring på gatorna i sina t-shirts och sandaler och med ett lyckligt leende på läpparna. För San Francisco är inte , som jag tjatat om förut, en sommarstad! Det är inte för inte som Mark Twain utbrast that "the coldest winter he ever spent, was a summer in San Francisco". Nu tror jag personligen inte att Twain någonsin traskat omkring i ett snöblaskigt Malmö i typ januari när vinden viner och får tre minusgrader att kännas som 40. Inget känns kallare än det! Men visst, i juli och augusti lägger sig dimman som ett lock över stan, vinden viner och förvånade shortsklädda turister springer in i första bästa GAP och köper jeans och tröjor. Och jag brukar som bekant fly till Europa, i hopp om sol och sommar.
Men dagar som dessa är allt förlåtet. Det är som om stan verkligen vill be om ursäkt och står där lite med mössan i hand och skrapar med foten. Men hörrdu Pia förlåt för all den där dimman, det var inte meningen att du skulle frysa så där! Och jag förlåter, varje höst säger jag OK, vi glömmer sommaren. Men gör inte om det! Jag tror de har frost i New York..He, he, he...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar