Margaret River

“This is God’s country”. Han sa så, min käre svärfar George och så blinkade han och drog upp sina knästrumpor, som han jämt sprang omkring i, ihop med shortsen i Sydneys 30 -gradiga värme. Och han sa det varje jul, när Sydney gnistrade och sprakade i sommarprakt och jag brukade knycka på nacken och fnysa så där lite föraktfullt som bara blondiner kan och säga Well, it's George's country, anyway, and that is basically the same thing, right? 

Men när jag sitter här på flyget och hänger lågt över WA (som alltså står för delstaten Western Australia i den här delen av världen och INTE Washington state) kustlinje och ser det all sin prakt, förstår jag plötsligt att han hade rätt. Det är svindlande vackert och ser så australiensiskt ut att jag får ont i hjärtat och visst- det är God’s country hela vägen från allt det röda sönderbrända i mitten, till den otroliga kustlinjen som man skymtar strax innan vi landar i Perth.  

Det är lätt att glömma hur stort det här landet egentligen är, men en flygresa över hela härligheten, från Sydney i öst till Perth i väst, påminner snabbt om det. Fem timmar lite drygt tar det, och plockar man bort Alaska är Australien i princip lika stort som USA. Bara en helt otroligt massa mindre människor och det gillar ju jag. Perth har cirka en miljon invånare, men det är inte dit vi ska. Margaret River, med sina världsberömda viner och surfstränder hägrar, och vi kör snabbt de tre timmarna söderöver för att ta oss dit. 

Efter mitt surfäventyr i Noosa i Queensland förra året, så tyckte jag naturligtvis att detta lät som ett paradis! Surf’s up, Gidget! EN blick på vågorna här imorse gjorde det dock snabbt klart för mig att det nog kommer bli mestandels vindrickande för min del! För hur stora kan de där vågorna bli egentligen? De är ju helt enorma!!!Nope, det blir som sagt till att pimpla vin istället och plaska runt lite i böljerna i vanlig ordning - det kommer nog att funka det med.

“Marge” (Margaret River)och “Yals” (Yallingup) är de två bästa surfstränderna här och vi har hamnat på en strand mitt i mellan, Smith’s beach. Anar inte vem den här Smith var, men något bra måste han ha åstadkommit, för stranden är vild och vacker och t o m hundarna surfar där. Australia's best kept secret dessutom. Knappast någon av våra Sydney kompisar har varit här, och det är inte någon större risk att springa på grannen på beachen precis.

Kokkaburran har hängt med ända från Sydney och började med sitt galna skratt i kväll, i korus med cikaderna och grodona i hotelldammen som låter som trögstartade små mopeder, stämde också in. Southern Cross, stjärnkonstellationen som bara är synlig här i södra hemisfären, lyser där ute i sommarnatten -   “God’s (and George's) country” indeed!