Min man är ett mattegeni. Han har räknat ut dricksen innan vi ens har fått notan, han slår om mellan kilometer och miles och inches och cm på två röda och algebra tycker han heller inte är speciellt svårt. Det finns bara en avdelning som han plötsligt utvecklar någon slags nummer dyslexi, och det är när han läser avgångstider för flyg. Då kan det plötsligt bli hur galet som helst.16.45 förvandlas till 18.45 , 17.30 blir 18.30 och jodå, vi har allt missat flyg p g a detta. Konstigare är väl egentligen bara att jag inte lärt mig utan fortfarande låter honom bära både resehandlingar och bestämma när vi ska åka till flygplatsen.
Därför är det inte speciellt mårkligt att vi i förra veckan fullständing flög genom i SF i jakten på vårt plan. S hade tittat fel på en timme, och nu gällde det att hinna med flyget. Väl framme på flygplatsen blev det en rena rama Chevy Chase komedin när vi körde runt ett par varv i en massa rondeller i jakten på långtidsparkeringen innan vi till slut hittade rätt. Vi hamnade givetvis på fel terminal också, genom säkerhetskontrollen och hann precis med flyget. It goes without saying. Nästa gång är jag reseledare.
Så landade vi. I Montreal. Oh la la....Kändes minsann ganska franskt meddetsamma. Such a cliche, men alla har faktiskt svarta kläder. Stan har sitt eget Notre Dame och maten.....maten! "Jims Beef" är definitivt mer spännadne än vad namnet låter. S gillar Antony Boudin, ni vet han som käkar sig runt jordklotet på TV och sist han var i Montreal och åt med sin show, var det här han åt....Just hos våra söta garcon Daniel berättar han när vi sitter där i baren och hänger och han serverar oss. Ostron i stora lass, som följs av halibut och rabarberpaj som bara smälter i munnen. Drömmen om Beach bodyn 2012 försvann ut genom fönstret. Men det kommer väl fler somrar.. 
"The best Granola in the whole wide world" står det på griffeltavlan på favoritcafet the Olive and Gormando, som är en perfekt början på en lördag. Fem minuters gångväg från vårt hotell i Montreals gamla stad. Saftiga muffins, frasiga croissants och becksvart kaffe. Det blir frukost där varje morgon. Solen tittar fram, vi strosar runt, kollar in alla rökarna som står och hänger i hörnen, ett unikum om man bor i California. Hittar ett cafe där de visar ishockey VM (alla matcherna), kollar in McGill University, plockar fram skolfranskan som inte alls funkar, vad ÄR det här för språk som de pratar här egentligen? Fast det är vackert, och framförallt annorlunda. Vive la difference! 
